Nu skall vi prata om BeWa's Moonlight of Ophelia. Ni vet den katten som blev Bir och Bob i Vårgårda i höstas när Brittsällskapet hade sin Långhårsbrittspecial? Ni vet den lilla blå 02:an som vann Yans hjärta och spöade den britt som vann av korthåren? Den fina lilla missen som var på förstasidan på Brittbladet? Hon som skulle bli avelshona på långhårssidan hos LizPaws alltså hos oss.
Precis, ja, just hon ja. Kan man säga att hon var den första långhårsbritt som blivit Bir och Bob inom SVERAK? Jag tror det iallafall.
I går var vi till Din veterinär i Skultorp för HCM scanning. Dagen före hade Ophelia fått en rakning bla med hänseende till scanningen och för att det var lite tovigt i underredet. Maria som scannar blev såå glad för den servicen att få ett rakat långhår att jobba med och slippa all päls men sedan var det slut på glädjen.
Nej, Ophelia har inte HCM och hade hon haft det så hade det varit hennes minsta problem. Maria började scanna och tom jag såg att något var riktigt fel för det syntes inget hjärta, bara en massa tunntarmar. Vi avbröt scanningen och gick in i rtg-rummet i stället.
Två plåtar senare, och Ophelia skötte sig perfekt, så hade vi svaret.
Ophelia har hjärtsäcksbrock och det är inte ett litet brock som ett litet hål eller så utan så illa som det kan bli. I nedre delen av bukhålan finns en del tjocktarm och en njure, resten ligger uppe i brösthålan. Detta är så ovanligt att blivande veterinärer läser om det på kursen men, som Maria, aldrig sett förut. Nu är hon en erfarenhet rikare.
Vi struntade i HCM-scanningen. Vi kan inte kastrera henne för det är ganska klart att hon inte klarar en sövning för henne andning är påverkad som det nu är så hon kommer att få P-piller. Jag har ingen aning om hon klarar av ett löp för det frestar ju på hela kroppen. Roy funderade på om det var därför hon inte har gått i löp än.
Att öppna henne, hela bukhålan, hålla den helt steril och flytta runt alla delar till sina rätta platser och lägga en hinna där den borde ha funnits finns inte med på världskartan. Det skall till respiratorer mm mm och vad har man för odds?
Ophelia kommer att gå här som någon sorts storasyster till alla kattungarna till den dagen kommer då hon inte orkar längre.
Sorgen är stor och tårarna ligger nära hela tiden. Vårt lilla stolpskott, graciösa kassaskåp och sötnos. Hon skulle ju få så fina bebisar med lååång, fin päls och med hennes söta ansikte.
Jag sa till Maria någonting om att varför är man så galen så man håller på med något sådant som uppfödning. Man blir inte rik som många tror och så händer det sådana här saker som man inte kan räkna med !!! Maria, vetten, sa då att, pälsklingarna ger ju så mycket kärlek så även om det sker ledsamma saker så väger det andra upp" och hon har rätt. De små tussarna väger upp sorgen. Man är väl galen men så är det. Goset och myset väger upp de sorgliga bitarna.
Det är ingen som vet om detta är en miss i produktionen i något av utvecklingsstadierna eller om det är ärftligt. Det har väl inte forskats på detta. Katter är ju inte prio ett.
Jag skulle ha uppdaterat L.-kullen idag men det får vänta.
OM det är någon som har ngt att tillägga eller annat så ta detta på meddelanden på FB.
Det finns inte en skugga som faller på uppfödaren. Bara så att ni vet.
