Cassius husse ringde och var mer eller mindre förtvivlad. Cassius kan inte bo kvar längre hos dem annat än med fara för sitt liv. Alla hjälpmedel till matte har hållit på att göra slut på denna nyfikna kattunge. De låter och rör sig och så sticker han dit trynet och blir klämd och assistenterna hinner inte med. Så i fredags kom en ledsen husse med en liten, ganska stor 2600gr, Cassius i bagaget. Även på fredagen höll lillen på att klämmas ihjäl men husse gick igenom honom och inga fel hittades och här for han omkring obehindrat. Kände nog igen sig. Det är ju bara en månad sedan han flyttade.
Så vad göra, jo FB givetvis. och en tjej från Umeå hörde av sig men hon ville avla ev. och ställa ut och det går inte med Cassius pga. extra sporre på bakben. Så jag hörde av mig till Bim. Bim har jag haft som vän på FB länge och de har katt och jag vet att hon vill ha en britt och att hon har dreglat över våra bebisar så då tänkte jag att detta var chansen..
Det var rätt chans. Syntes att nya husse, Jalle, och Cassius hade något ihop direkt de träffades. Så mitt i all bedrövelse så har Cassius hittat hem för andra gången. Han har redan skaffat sig en kattkompis och en hundkompis och kommer snart att charma de andra två katterna också. Så himla skönt. Å så har han ju blitt Värmlänning och de kan ju charma skjortan av vem som helst ;)
I, husse, Jalles knä i går
I mattes, Britt-Marie, Bims knä, igår
Idag. Stensomnade på sin råtta
