LizPaws: Lycka och stenmurar

När jag hade passerat kohagen, ån Tidan, ränt runt på Västerängs kolonilottsområde och fortsatte över åkrarna kände jag något jag inte känt på ett tag. Det pirrade, fräste och voltade runt i maggropen och jag kunde konstatera att det var ren och skär lycka..... De ni!!! Solen sken, vinden ven och det var lagom varmt för mig som har svårt att reglera temperaturen i kroppen. Det doftade Lind, blommor, nässlor och annat grönt. Så när jag kom hem fick jag med mig mannen ner på stan för en fika på Nya Torgets kafé. Svartvinbärssorbet och kaffe ute i solen är inte och var inte fel. Nom nom nom. (Missade iof Ryssland-USA men det var skönare ute. 3-8 till USA!!!)

Stenmurar??? Ja det kommer snart bland bilderna :)

Om man nu står vid kohagen så ser man... kor :) Vrider man huvudet åt höger så ser man vårt hus och kikar man lite längre ner till vänster så ser man en tom kohage :)

När jag var liten så bodde vi tillsammans med min, älskade, farmor. Vi flyttade till henne när jag var omkring året, efter det att min farfar hade dött. Runt tomten går/gick en fin bäck och varje vår så blommade Kabelekan efter bäcken och farmor berättade att vi inte fick plocka dessa blommor för att man kunde få utslag av dem. Med åren har jag konstaterat att det var nog mer utslag av att hon inte ville att vi skulle plurra i bäcken, min bror och jag, vilket vi gjorde varje år ändå MEN än idag har jag inte plockat Kabelekor!!!!!!!!!!!!!!!!!

Tidan idag är en underbar syn

Körsbärsträden efter ån blommar

Här skall jag gå, mellan åarmarna

Lallala jag älskar vår

Gick här och funderade på vad jag verkligen tycker om och jag kan konstatera att jag tycker om åar, bäckar, tjärnar, dammar och sjöar. Lagom stora, "hanterbara" vatten som kan porla och klucka och som har egen personlighet. Sten gillar jag också, så att sitta på en mossig sten vid en porlande bäck eller sjö som glittrar i solen.. det är lycka :)

Så kom jag tillslut till Västeräng och fotade lite pryttels som jag såg i trädgårdarna

Ena lita kyrka gömmer sig i gräset. Undrar om den är till för vättarna?

Hon som har den här stugan gillar prylar och man ser knappt allt

Här vaktar jag

Så nu snörpte det till i magen och jag kände att jag var lycklig. Jag gillar sten. Jag gillar sten med eller utan mossa på, men en stenmur med mossa är dubbel glädje.

När sonen var liten och inga pengar hade till Morsdag så gick han ut och letade reda på en fin sten till mig och fortfarande är det så att jag gärna vill ha en sten av honom till Morsdag.