Det kan nog inte beskrivas hur det kändes att gå in i kyrkan och se bordet med två ljusstakar och mellan dem de, två, svarta sammetspåsarna, knutna med ljuslila sidenband, som innehöll min pappa och mamma.
Sedan att ta denna påse med pappa i famnen, denna påse som vägde förvånande mycket, och bära honom ut från kyrkan, som han kanske en gång bar mig när jag var liten och döptes i den kyrkan.
Det blev för mycket. Där bar jag pappa och tårarna rann så jag knappt kunde se, bort till Askgravplatsen där det fanns två hål att lägga påsarna i. En lite större för pappa och en lite mindre för mamma. Där står jag på knä och tårarna rinner åt alla håll och lägger ner min pappa i ett hål i marken.!!!!!!!!!!!!!
Det finns inte så mycket rum för tankar utan det är bara känslor hela vägen. Ni vet när man blir så ledsen att man hickar och hulkar och är snudd på att hyperventilera av sorg.
Vi hade inga ljus eller blommor med eftersom detta med Askgravplats var nytt men det satt en lykta fast på minnestavlan så jag och Roy åkte och köpte ljus och en gravdekoration som vi åkte tillbaka med senare. När jag såg rundeln med gräs som lagts tillbaka över hålet så rann tårarna igen. Skönt var det att det bara var jag och Roy då och att det var mörkt eftersom det var fler som for omkring på kyrkogården och satte ut gravljus. Tack och lov för Roy och min son.. !!!!!!!!!!!!!!!
Att det bara är pappas namn på minnestavlan beror på att när vi beställde detta så levde mamma och den nya med bådas namn hade inte hunnit fram men den kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar